Mellan himmel och jord
Jag stod på broräcket med armarna utsträckta och ögonen fäst på den blanka vattenytan 15 meter nedanför mig som kallade på mig med dess lugnande brus.
Vilken sekund som helst kunde jag omedvetet falla ner och omfamnas av det kyliga vattnet.
Sakta slöt jag ögonen och lät min kropp störta ner mot vattnet.
En sekund kändes som en evighet men evigheten kändes som endast ett kort ögonblick.
Jag flög, men det skulle inte vara länge.
Plask.
Strömmen dansade runt med min kropp, hit och dit.
Tillslut så hamnade jag under vattenytan och allt blev så stilla.
Som om jag aldrig hade dansat med vågorna, som om jag hela mitt liv hade flutit omkring.
Ett kort ögonblick undrade jag "kanske det är såhär det känns att sväva bland molnen, helt ostörd".
Allt var så tyst, inte ett ljud.
Hur lång tid hade jag spenderat mellan himmel och jord?
En sekund?
En timme?
Jag kunde inte riktigt säga det. Här i vattnet så var allt tidlöst, så mycket som hände men ändå inte.
Jag slappnade av, lät min kropp nudda botten och all luft tömmas ur mina lungor som istället fylldes med det tidlösa och snart blev allt mörkt...
Var jag död?
Vilken sekund som helst kunde jag omedvetet falla ner och omfamnas av det kyliga vattnet.
Sakta slöt jag ögonen och lät min kropp störta ner mot vattnet.
En sekund kändes som en evighet men evigheten kändes som endast ett kort ögonblick.
Jag flög, men det skulle inte vara länge.
Plask.
Strömmen dansade runt med min kropp, hit och dit.
Tillslut så hamnade jag under vattenytan och allt blev så stilla.
Som om jag aldrig hade dansat med vågorna, som om jag hela mitt liv hade flutit omkring.
Ett kort ögonblick undrade jag "kanske det är såhär det känns att sväva bland molnen, helt ostörd".
Allt var så tyst, inte ett ljud.
Hur lång tid hade jag spenderat mellan himmel och jord?
En sekund?
En timme?
Jag kunde inte riktigt säga det. Här i vattnet så var allt tidlöst, så mycket som hände men ändå inte.
Jag slappnade av, lät min kropp nudda botten och all luft tömmas ur mina lungor som istället fylldes med det tidlösa och snart blev allt mörkt...
Var jag död?
Kommentarer
Trackback
