Header eller header?
Ska jag byta till den här headern...
Eller ha kvar den här?
Header?
Emma (emmakruses.blogg.se) eller Lollo (Lollyjoh.tk) hade tänkt hjälpa mig med en header osv och jag blev helt "yay" liksom. Men hon kunde inte göra den förän idag, så igår höll jag på att försööööka göra en egen header. Bara för skojs skull, inte för att jag trode att den faktiskt skulle bli bra! Men såhär blev den...
Nu vet jag ju inte hur Emma's kommer bli eller om Lollo kanske ska göra en och hur den kommer bli, men jag får väll se det senare :)
Hur som helst, vad tycker ni? Tycker ni att jag ska ha den här designen som ett "kanske"?
Och YAY! Jag klarade av att göra en smiley!
Nu vet jag ju inte hur Emma's kommer bli eller om Lollo kanske ska göra en och hur den kommer bli, men jag får väll se det senare :)
Hur som helst, vad tycker ni? Tycker ni att jag ska ha den här designen som ett "kanske"?
Och YAY! Jag klarade av att göra en smiley!
Mellan himmel och jord
Jag stod på broräcket med armarna utsträckta och ögonen fäst på den blanka vattenytan 15 meter nedanför mig som kallade på mig med dess lugnande brus.
Vilken sekund som helst kunde jag omedvetet falla ner och omfamnas av det kyliga vattnet.
Sakta slöt jag ögonen och lät min kropp störta ner mot vattnet.
En sekund kändes som en evighet men evigheten kändes som endast ett kort ögonblick.
Jag flög, men det skulle inte vara länge.
Plask.
Strömmen dansade runt med min kropp, hit och dit.
Tillslut så hamnade jag under vattenytan och allt blev så stilla.
Som om jag aldrig hade dansat med vågorna, som om jag hela mitt liv hade flutit omkring.
Ett kort ögonblick undrade jag "kanske det är såhär det känns att sväva bland molnen, helt ostörd".
Allt var så tyst, inte ett ljud.
Hur lång tid hade jag spenderat mellan himmel och jord?
En sekund?
En timme?
Jag kunde inte riktigt säga det. Här i vattnet så var allt tidlöst, så mycket som hände men ändå inte.
Jag slappnade av, lät min kropp nudda botten och all luft tömmas ur mina lungor som istället fylldes med det tidlösa och snart blev allt mörkt...
Var jag död?
Vilken sekund som helst kunde jag omedvetet falla ner och omfamnas av det kyliga vattnet.
Sakta slöt jag ögonen och lät min kropp störta ner mot vattnet.
En sekund kändes som en evighet men evigheten kändes som endast ett kort ögonblick.
Jag flög, men det skulle inte vara länge.
Plask.
Strömmen dansade runt med min kropp, hit och dit.
Tillslut så hamnade jag under vattenytan och allt blev så stilla.
Som om jag aldrig hade dansat med vågorna, som om jag hela mitt liv hade flutit omkring.
Ett kort ögonblick undrade jag "kanske det är såhär det känns att sväva bland molnen, helt ostörd".
Allt var så tyst, inte ett ljud.
Hur lång tid hade jag spenderat mellan himmel och jord?
En sekund?
En timme?
Jag kunde inte riktigt säga det. Här i vattnet så var allt tidlöst, så mycket som hände men ändå inte.
Jag slappnade av, lät min kropp nudda botten och all luft tömmas ur mina lungor som istället fylldes med det tidlösa och snart blev allt mörkt...
Var jag död?
Den missplacerade brickan
Mina ögon är fyllda med beslutsamhet när jag tittar på mig själv i spegeln.
Där står jag, helt avklädd och med en kniv mot mitt bröst.
Vad är det för mening med att ha en kropp men inget liv? Jag är bara ett tomt skal, en börda.
Jag har ingen anledning att leva, ingen anledning att stå ivägen för folks möjligheter.
Andra borde inte behöva slösa bort sin tid med mig.
Ett tomt skal utan känslor, utan en personlighet, utan ett "jag".
Sakta trycker jag knivspetsen mot mitt bröst.
Jag säger inget, känner inget, gör inget annat än att trycka hårdare och hårdare.
Blod rinner nerför min mage, mitt ben och bildar en liten pöl på golvet.
Plötsligt trycker jag till och faller ner på knä på golvet.
Jag ser in i mina ögon, brinnande ögon av beslutsamhet.
Det finns ingen plats för mig i den här världen, så det är lika bra att kasta bort mig.
...
Den missplacerade brickan.
Tjena
Jag är ny med att blogga, så jag har inte en jävla (ursäkta mitt språk) aning om vad jag ska skriva, tihi. Men jag antar att jag kan börja med att presentera mig själv. Ni kan kalla mig Noodle (eller vad fan ni vill), jag är 13 år och manga/anime intresserad. Redan nu låter jag jättenoobig, men skit i det och fortsätt läsa!
Jag gillar också att cosplaya (klä ut mig till något som t.ex en mangakaraktär eller någon annan karaktär av något slag), rita, skriva berättelser/dikter och vara med vänner. Dock är de flesta av mina vänner så långt ifrån mig att jag nog aldrig kommer kunna träffa dem.
Mitt sociala liv ligger nog någonstans på en skala från 1-10 låt oss säga... 1, hehe. Jag har kanske 2 riktigt bra vänner nära mig, 2 "kompisar" och annars så är det bara folk som jag råkar prata med. Annars är jag faktiskt väääldigt blyg. Det är inte ofta jag ens vågar säga hej till någon, men när jag väl kommer överens med folk så kan jag vara översocial med just den personen. Hur som helst. Resten av mina vänner har jag träffat på nätet och kan kanske bara ses någon gång sådär i månaden. Vissa träffar jag inte alls... Någonsin... Ever...
Nu, till MUSIK in my <3. Jag ÄLSKAR bandet "Gorillaz"!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
FEM hjärtan åt dem! Tihi! Asså Gorillaz är verkligen kärlek. Min favoritlåt av dem är nog "Dare" eller "Stylo". Andra bra låtar är:
"Kids with guns"
"Clint Eastwood"
"Dirty Harry"
"Some kind of nature"
"Feel Good Inc"
Wow, hur fjortis får man vara?
Anledningen till att jag inte är precis på "Wiie" humör och skriver en massa smileysar (vilket ofta förkommer i mina texter) är för att en av mina närmaste vänner Neko/Linda Augzell nyss tog självmord. Ena dagen sa jag åt henne att inte göra något dumt, andra dagen tog hon självmord. *suck* livet kan verkligen suga ibland.
Aja, där har vi en anledning till att jag inte verkar så värst glad, men men. Lovade faktiskt henne att om hon dog så skulle jag vara glad. Trode dock inte att det skulle vara så snart...
Hon blev bara 17, men hon hann mogna och hjälpa så många. Hon var verkligen en riktigt fin person på så många sätt.
Älskar dig gumman, hoppas du är lycklig nu ♥
Aja, det där får vara min ganska så tråkiga och korta presentation (ja, den var faktiskt KORT!)
Jag gillar också att cosplaya (klä ut mig till något som t.ex en mangakaraktär eller någon annan karaktär av något slag), rita, skriva berättelser/dikter och vara med vänner. Dock är de flesta av mina vänner så långt ifrån mig att jag nog aldrig kommer kunna träffa dem.
Mitt sociala liv ligger nog någonstans på en skala från 1-10 låt oss säga... 1, hehe. Jag har kanske 2 riktigt bra vänner nära mig, 2 "kompisar" och annars så är det bara folk som jag råkar prata med. Annars är jag faktiskt väääldigt blyg. Det är inte ofta jag ens vågar säga hej till någon, men när jag väl kommer överens med folk så kan jag vara översocial med just den personen. Hur som helst. Resten av mina vänner har jag träffat på nätet och kan kanske bara ses någon gång sådär i månaden. Vissa träffar jag inte alls... Någonsin... Ever...
Nu, till MUSIK in my <3. Jag ÄLSKAR bandet "Gorillaz"!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
FEM hjärtan åt dem! Tihi! Asså Gorillaz är verkligen kärlek. Min favoritlåt av dem är nog "Dare" eller "Stylo". Andra bra låtar är:
"Kids with guns"
"Clint Eastwood"
"Dirty Harry"
"Some kind of nature"
"Feel Good Inc"
Wow, hur fjortis får man vara?
Anledningen till att jag inte är precis på "Wiie" humör och skriver en massa smileysar (vilket ofta förkommer i mina texter) är för att en av mina närmaste vänner Neko/Linda Augzell nyss tog självmord. Ena dagen sa jag åt henne att inte göra något dumt, andra dagen tog hon självmord. *suck* livet kan verkligen suga ibland.
Aja, där har vi en anledning till att jag inte verkar så värst glad, men men. Lovade faktiskt henne att om hon dog så skulle jag vara glad. Trode dock inte att det skulle vara så snart...
Hon blev bara 17, men hon hann mogna och hjälpa så många. Hon var verkligen en riktigt fin person på så många sätt.
Älskar dig gumman, hoppas du är lycklig nu ♥
Aja, det där får vara min ganska så tråkiga och korta presentation (ja, den var faktiskt KORT!)
